bend over and cough
hamrande vecka. hamrande huvudvärk. minimalt med sömn, maximalt med stress. öronbedövande morgontinitus och varma kramar från sara. min kropp sjunker till 24 grader celsius på natten, för maximal djupsömn. och mardrömmarna följer som ett brev på posten. pang bom och sen ligger man där och drömmer om håriga fjärrkontroller och gestalter som står runt sängen och betraktar en medans man försöker sova.
fotografierna på väggarna tittar på mig. munnarna börjar röra på sig. ord jag inte hör formas med, vad jag antar är, orörliga läppar. hade jag kunnat läsa på läppar hade det ju dock varit helt underbart gastkramande. mitt undermedvetna, min trötthet, min totala brist på sömn, och vips, så är hjärnspökena igång och orerar runt min person.
men stockholm lämnades i god ton. bra morgon, vaknade innan larmet tuta igång. åt frukost (wtf?), drack vatten, hällde i mig 2 treo och away we went. 04.30 skulle klockan ringt. rullandes 2 stora resväskor längst dundrande trottoarer tog vi oss mot första destinationen: tunnelbanan. tjo. folk man mötte såg enormt fulla/bakfulla/bakflummiga ut och en enkel ung man stack ur från mängden. han frågade 3 unga damer om något och de svarade bara med: “vi är upptagna.” vad frågan var lär jag aldrig få veta. men det var ändå småintressant att försöka klura ut vad han egentligen frågade dem.
tåget var försenat. ovanligt när det kommer till STATENS JÄRNVÄGAR. nej. en kvart försenade. människor stod och glodde på perrongen. och var FAN kom alla jävla människor ifrån? tåget var fullproppad med arslen med stora resväskor (oss inkluderade) och alla var ändå sådär lagom trevliga och tysta. ingen fes äggfisar i vagnen vilket jag tackade gudarna för. någon ett gäng stolar bakom oss hostade kravallhosta och själv satt jag och snorade för allt smör i småland. hoppas jag åtminstone jämnställde karmakontot för alla jävla resenärer som smittat ner mig med rymdebola och allt möjligt skit de senaste gångerna jag åkt skytteltrafik norrut/söderut om vartannat. somnade till ett par gånger. hässleholm närmade sig. tokkramandes med sara mellan vagnarna, ett snabbt adjö.
pågatågspersonalen var lika övertrevlig och förstående som förr. vårt tåg var extremt försenat och kom in samtidigt som tåget mot helsingborg skulle lämna. folk sprang som lämlar utför random enormt stup och slängde sig combatstyle in i vagnarna för att HINNA MED TÅGET! jag frågade konduktörs (konduktörinnan?) om de väntade på folk som var uppe och köpte biljetter (eftersom det inte finns biljettautomater på perrongen) och hon tittade på mig med djävulens ögon och sa bara “hm, NEJ!” sen stängdes dörrarna och tåget tuffade iväg. åh tack tänkte jag och planerade skånetrafikens inom snart skådande framtida konkurs, utförsäljning, uppsägningar, folks liv i kris och kras. och sen kan jag stå där gnuggandes händerna som nån annan superskurk från stålmannen och sparka igelkottar i ansiktet på dem när de sitter utanför 7-11 och försöker tigga en krona från mig. as. AS. AS!
Etiketter: bra kundkontakt, den brinnande framtiden, sara, skånetrafiken, tåg
