30
May
2010
bless my home, burn my enemies
- jag stannar upp. tar ett foto. lyssnar på människorna som går förbi. argumenterar med varandra. de ska hemåt, en av dem ska sova på soffan och den andra ska sitta och betrakta honom göra detta – för att sedan åka hem när han vaknat. jag förstår inte syftet, men det är säkert något viktigt underliggande i hela diskussionen. jag hänger kameran på axeln igen och går vidare, studsar förbi paret som gick förbi mig nyss och hoppar uppför trapporna för att undkomma deras ord, deras meningar.
- vi pratar medans vi går hemåt. mitt i allt hör jag bara en enda mening från högen av människor överallt runtom oss: “jag mår inte så bra.” och jag får för mig att det är min dam som säger dem. jag vänder mig om för att fråga vad som är fel, men jag fortsätter rotera när jag vänder mig mot vänster och snurrar snabbare och snabbare och till slut blir kroppen en flammande bägare och folk kommer förbi för att dricka ur mig och deras liv blir evigt och deras kunskap om dåtid, nutid, framtid är konstant och allting avdramatiseras konstigt nog när man vibrerar snabbare än ljuset.
Etiketter: betraktelser, stockholm