Arkiv för kategori ‘Uncategorized’
Du bläddrar just nu i arkivet för kategori Uncategorized.
18
Jun
2010
17
Jun
2010
16
Jun
2010
16
Jun
2010
16
Jun
2010
13
Jun
2010
use just once and destroy
- utklättrad på takåsen. gränslar huset och sitter och blickar ut över en ny stad. en ny stad att inta, en ny stad att lära sig. nya människor att vänja sig vid och en ny puls och ett nytt tempo att sakta men säkert vaggas in i. förr var 30 minuters väntetid för buss/tåg ingen fara. numera är 3 minuter något som får blodet att koka. det bara blir så, man vänjer sig vid att alla runtom en flippar ut för minsta lilla. som den stackars mannen som halkade på t-centralen och mosade benen mellan perrong & tunnelbanetåg. skönt. 3 minuter hade han kanske tjänat. så jag slappnar av lite. låter tåg och buss ta lite längre tid. försöker att inte springa som en galning efter transportmedel när jag egentligen har rätt mycket tid till övers för att just stå stilla och vänta på att ta mig någonstans. jag har inte många tider att passa, jag behöver inte vara just där eller där vid just det eller det tillfället. avslappnad i en storstad. vilopuls i en hektisk värld. en komapatient bland 5000 amfetaminmissbrukare. jag står still. resten av världen förvandlas till en myrstack om man bara kommer tillräckligt långt upp för att se det.
- ståendes vid katarinahissen: ute på gångbron stannar jag till, fastän jag är livrädd för höjder. jag tar ett par bilder, helt ovetande om vad jag fotograferar. jag är mer upptagen med att försöka upphäva tyngdlagen och sakta och säkert sväva bort från alltihopa. när jag står still märker jag att människorna som går på bron får den att sakta och monotont svaja upp och ner. som en klocka. ljudlöst. jag tappar fattningen och går skakande vidare mot säker mark. ett par dagar senare när jag tittar igenom bilderna jag tagit märker jag att på en av bilderna så har en skymt av framtiden dykt upp. det är en bild som visar slussen år 2010, fast bara till hälften. den andra sidan av bilden är något helt annat. en värld som brunnit, en värld som lidit, nästan helt tom på någon som helst form av liv. en brunbränd askig värld med ett fåtal skjul, ett par hukande människor vid brinnande oljefat. jag andas in och raderar bilden. jag tänker inte låta världen se detta och förvandla bilden jag tagit till någonting som människor ser som något sorts mål i en jakt på en självuppfyllande profetia.
- han hostar. och hostar. och säger sig inte smitta. han viskar. och viskar. och fastän han svarar på ens frågar så vet man inte vad han har för tankar om någonting. han döljer sitt ansikte för världen. han dansar en ryckig dans när han befinner sig ibland människor. på fritiden bygger han palats av kokade djurben som han målat i grälla pastellfärger. han kallar det konst och han trivs med sitt liv.
- en man är ute och går med sin hund. okopplad. en dödssynd i en storstad, för att inte säga var som helst. hunden viftar på svansen och ser snäll ut. den går fram emot 2 män som kommer gående på trottoaren. ägaren till hunden ler, de 2 männen ler, dock väldigt nervöst. de verkar inte gilla hundar någon av dem. ägaren säger högljutt och på bred pilsnerfilmsdialekt att ‘nej, hon är inte farlig’ och är på väg att säga något mer men avbryts av att en skrikande fågelunge dimpar ner precis vid hans fötter. han tittar ner på det trasiga före detta livet, sen tittar han upp. när han möter de 2 männens blick på nytt ser de att hans ögon är tårfyllda och hans haka och underläpp rycker sådär som de gör i filmer ibland. han kopplar sin hund, ryter ‘FOT!’ och ber om ursäkt för att han skrämt dem. sen går han vidare.
11
Jun
2010
all i can see is the terrible sun
- utanför en dyr och “exklusiv” möbelaffär står en uteliggares kundvagn full med proppfulla plastpåsar, svarta sopsäckar, sovsäckar. personen som vagnen tillhör syns inte till alls, och det blir någon slags extrem kontrast mellan människors liv. jag önskar bara att jag kunnat se någon uppsnoffsad kostym vandra förbi uteliggarens vagn och in i affären. det hade blivit någon sorts härlig monsterkontrast. och antagligen fått se hur mycket kostymen ansträngt sig för att inte ta notis om personen med vagnen.
- en mycket uppklädd ung man springer runt i korsningen utanför jobbet och tittar än på sin iphone, än på gatuskyltarna i alla gathörn. och han slutar inte springa runt utan han fortsätter två eller tre varv runt korsningen för att inspektera alla skyltarna. hans blick hoppar från telefonen till skyltarna snabbare och snabbare. ett bländande ljus får mig att föra upp armarna och händerna mot ansiktet för att skydda. minnesbilder av explosionerna under kriget i damaskus fyller mitt huvud och när jag till slut slutar skaka och synen återvänder så är korsningen tom och den unga mannen är spårlöst borta. kvar på trottoaren ligger hans telefon.
7
Jun
2010
6
Jun
2010
man in white
- en man helt klädd i vitt med enorma solglasögon står och pekar ilsket mot två män som står och röker framför fotografen. de bryr sig inte ett dugg om den arga korta mannen i vitt, och de fortsätter suga på sina cigariller, kliar sig i skäggstubben och tittar ut över folkhavet. mannen i vitt rycker på axlarna och sparkar mot en duva som pickar på en tappad glasstrut. han muttrar högljutt när han går iväg från platsen vi befinner oss på och försvinner mellan två träd.
5
Jun
2010
@ fotografiska
sara tog en underbart fin bild på hennes mamma och mig igår när vi satt och fikade på fotografiska.
2
Jun
2010
entering the woods
ett tåg stannar till mitt i en mörk, tät skog. jag står redo att hoppa ut såfort tåget stannat till. någon har saboterat det enbart för att jag ska kunna ta mig ut, och försvinna in i skogen. det är skymning ute och allting är lite svårare att urskilja. grenarna framför mig hade lika gärna kunnat vara soldater. jag har två ryggsäckar att hänga på ryggen och jag klättrar sakta av tåget, och är väldigt rädd om den svarta fjällrävenväskan jag har. jag öppnar den när jag nått marken, och just då pyser tåget till och börjar sakta sakta rulla iväg bort i natten. jag är själv kvar.
i väskan ligger ett litet spädbarn och han skriker för full hals men inget ljud kommer från honom. allt ljud är avstängt och jag hänger väskan han ligger i, på min mage så jag kan se honom. han fortsätter skrika och jag böjer mig ner och plockar ut honom. han är gråblå i skymningsmörkret och jag blir rädd att någonting är fel.
plötsligt försvinner skog och spädbarn och väskor. tågspåret rullas ihop och försvinner ut ur synfältet. skogen faller omkull och världen ljusnar till.
<:scenbyte:>
jag står framför ett stort vitt hus med två stora torn på vardera sida. jag går in och sätter mig ner. tydligen ska mitt huvud undersökas och en läkare som påminner väldigt mycket om dr. mengele fäster en slagruta mot panna och nacke på mig och världen börjar vibrera. jag ska tydligen sitta med den där vibrerande saken för att läkarna ska kunna komma på vad som är fel på mig. de skjuter fram ett bord mot mig eftersom den här behandlingen kan framkalla spasmer i benen och de vill inte att jag ska skada mig.
en kortväxt man med skägg kommer ut från läkarens kontor. han har stort rött skägg, gula horn i pannan och en tajt sjuksköterskedräkt som knappt skymmer hans rejäla kvinnobröst. på ett silverfat som han håller upp står en telefon i guld. den ringer och läkaren svarar. den kortväxta mannen betraktar mig med ett snett leende och min värld, som jag uppfattar den – vibrerar bara allt snabbare.
mitt högerben börjar röra sig uppåt av egen kraft, som om det svävade; stöter emot bordet och ger ifrån sig ett par spasmiska ryck. sådär fortgår det under ganska så lång tid. läkaren står hela tiden bredvid mig och kontrollerar att jag inte kräks av vibrationerna. när han är nöjd försvinner han in på sitt kontor och jag börjar samtala med människorna i rummet jag befinner mig i.
jag får plötsligt extremt ont i benet och går ut och sätter mig på trappen som leder upp till huset. jag tar av mig byxorna för att inspektera högerbenet och allting vibrerar fortfarande. jag har väldigt konstiga utslag på benet som jag börjar trycka på. det ser ut som små finnar, fast med tillhörande ögon, och alla är riktade mot mig.
jag klämmer tag runt en av dem och klämmer och och det väser till när neongul vätska sprayar upp över mina händer. jag hittar en kniv som sitter nedkört i blomrabatten och drar den över alla utslagen samtidigt och det pyser och väser, ögonen på benen sluter sig i panik och det känns som om hela benet töms på sjukdom och läkaren kommer utspringandes och sliter åt sig kniven och kastar sig på knä på marken för att se hur pass skadad jag är. han tar fram ett provrör och fyller det till hälften med den neongula geggan som fortsätter pumpa ut ur mitt ben.
jag kan se ådrorna i benen darra till och spotta ur sig den sista sjukdomen. läkaren håller upp provröret och kliar sig på hakan, tittar på benet, tittar på mig och beslutar att ta bort slagrutan de fäst mot min panna och nacke.
världen surrar till, ögonen verkar tappa förmågan att se och sen sakta men säkert kommer synen tillbaka och jag sitter på knä vid ingången till läkarmottagningen och är täckt av blod. läkaren ser genuint orolig ut och ser inte alls ut som dr. mengele. en sköterska kommer utspringandes med gasbindor & kompresser.
jag tappar medvetandet.
1
Jun
2010
the deep end of the pool
- människor som går förbi medans jag står och sorterar världen i min händer. fotografier från all världens hörn, tagna av fotografer med extremt brinnande intresse för det de gör. tusentals bilder, tiotusentals bilder, hundratusentals bilder ska gå genom mina händer. jag försöker titta lite extra på de bilder som sticker ut, men det finns inte mycket extratid till sådant. istället noterar jag människor som går förbi lokalen jag står i. oftast är det föräldrar med tillhörande barnvagn, och något som gör mig ganska så glad, är att de flesta faktiskt inte pratar i mobiltelefon eller surfar på mobilen medans de går där med sina barn framför sig. rätt många av dem pratar med barnen. trenden ändrar riktning?
- en grupp på tre kvinnor går i korsningen utanför – fram och tillbaka, fram och tillbaka, de pekar på husen runt omkring sig och har en stor karta som byter hand då och då. de tittar på kartan, de pekar vidare på gatskyltar, och går åt ett annat håll. de återkommer dock hela tiden till korsningen. som om alla vägar bänder sig medans de går på dem.
31
May
2010
30
May
2010
bless my home, burn my enemies
- jag stannar upp. tar ett foto. lyssnar på människorna som går förbi. argumenterar med varandra. de ska hemåt, en av dem ska sova på soffan och den andra ska sitta och betrakta honom göra detta – för att sedan åka hem när han vaknat. jag förstår inte syftet, men det är säkert något viktigt underliggande i hela diskussionen. jag hänger kameran på axeln igen och går vidare, studsar förbi paret som gick förbi mig nyss och hoppar uppför trapporna för att undkomma deras ord, deras meningar.
- vi pratar medans vi går hemåt. mitt i allt hör jag bara en enda mening från högen av människor överallt runtom oss: “jag mår inte så bra.” och jag får för mig att det är min dam som säger dem. jag vänder mig om för att fråga vad som är fel, men jag fortsätter rotera när jag vänder mig mot vänster och snurrar snabbare och snabbare och till slut blir kroppen en flammande bägare och folk kommer förbi för att dricka ur mig och deras liv blir evigt och deras kunskap om dåtid, nutid, framtid är konstant och allting avdramatiseras konstigt nog när man vibrerar snabbare än ljuset.
28
May
2010
24/7 fighting
- kvinnan i grönt, kvinnan vi blivit varnade för – står mitt på övergångsstället och kan inte riktigt bestämma sig vart hon ska ta vägen. osynliga demoner rycker i hennes jacka, hennes hår, sliter tag i hennes hud och drar mot bilarna, mot underjorden, mot framtiden. hon viftar hjälplöst med armarna och jag ber till gudarna att hon inte ska upptäcka att jag stirrar på henne från min kontorsstol på andra sidan fönstret. det har gått rykten om hennes vilda utbrott då hon kommit in på kontoret och rivit upp himmel och jord och anklagat kollegor och civilpersonal om de sjukaste saker man hört. hon lyckas av någon anledning få bort sina osynliga plågoandar och gå vidare. jag pustar ut och fortsätter sortera mina diabilder.