ibland kör poliser lamborghini

vilseledd av den stillastående tiden i need for speed: undercover så visade det sig att efter 3 körda race, så hade tiden utanför mitt playstation 2 inte alls rört sig 10 minuter utan nästan 3 timmar. och jag verkade inte ha blinkat en enda gång under denna tid, ty mina ögon voro som av sandpapper.
och att lägga sig i sängen såhär på morgonen, trött, slutkörd, trött, saknig, den enda jag säger godnatt till är .iso-katten och han besvarar bara det med att gräva in sina rakbladsklor i min arm och påbörjar sin bäddning som till slut övergår i ett infernaliskt smaskade på hans sovfilt.
jag kommer förmodligen att spendera massvis med tid inne i målarrummet, katten på bordet bredvid, 4 tavlor är halvt om halvt redan planerade att målas. jag har 2 andra ofärdiga som står och väntar på färgläggning, och en hel del timmar framför photoshop för att få till det exakt som jag vill. jag gräver ner saknaden i måleriet.