26
May
2010
angry man just got more angry
tenderar att inte kunna märka av så mycket av människorna runt om mig när jag går i en stor folksamling. det går inte riktigt att snappa upp essensen av varje människas själ och liv. man går runt som en förtappad och letar efter närmsta handtag för att luta sig, vila ut, titta upp mot himlen och pusta ut. komma ifrån galenskaperna härnere på marken, tömma huvudet på sorlet runtom en, bjuda in fåglarnas kvitter och gräsets sång när vinden smeker tag i det och kastar det än hit och än dit. upp för att ta luft, sen dyker man ner i vimlet igen, kastar sig fram i en vandrande undervattenliknande simning genom myllret av galna ögon, förlorade år, framtidsvisioner, drömmar, brustna hjärtan och psykotiska villfarelser som kallas människor.
- en secondhandbutik insprängd i en gammal brandstation och allting är så propert uppställt att man nästan blir rädd för att ens titta på sakerna. allting kostar 500 gånger mer än de kostade när de var nya och allting är kitschigt och folk köper sån här skit för att alla andra gör det och ingen vet egentligen varför de gör det. små korn av en sedan länge förlorad dröm. när världen var ny, när det som då varit fortfarande var varmt och nyligen utplockat ur ugnen. inte som nutiden då smutsen lagt sig över världen och vi hittar små fragment av ting som fanns där och då – när världen var oskuldsfull återigen, efter andra världskriget. efter ondskan. och vi vill dit igen – för världen har blivit ond igen. på ett helt annat sätt. och vi tar oss in i secondhandbutiker i stockholm där allting är sinnessjukt dyrt och man hatar människorna som har dem. till den grad att man nästan kan tänka sig att åka sverige runt och fylla 30 lastbilsflak med billiga secondhandgrejor, öppna en butik någonstans och sälja det så jävla billigt att de där jävla prettoaffärerna med sitt kitschiga skit blir tvungna att sänka sina priser till en normal nivå. eller ännu bättre – stänga.
- och jag hittar vacker käpp med ett hundhuvud som handtag och käppen kostar 350:-. men jag köper ingenting. bläddrar bland en massa filmaffischer och allting är fortfarande helt sinnessjukt dyrt och jag vill inte handla, men jag vill bara titta på de där gamla sakerna, få en viff av dåtiden. och jag springer ut ur butik efter butik, på jakt, med hetsen i blodet. konsumera, konsumera, och jag ramlar fram längst gatorna och människorna ser mig och jag faller på knä, skrapar upp armar och knä och blod stänker, blod rinner och de ansiktslösa och själlösa sitter på uteserveringarna och betraktar mig och allt man ser är att de alla har exakt samma kläder på sig. och snart sitter vi alla där – med varsin iphone. vi som skulle vara så jävla självständiga och speciella. gjutna ur samma form – nuförtiden. era jävla får.
22
May
2010
falling to pieces, being built from scratch
när jag umgås med för mycket människor försvinner de enskilda individerna och jag har ingenting att berätta om vad som hänt under dagen. jag betraktar inte människorna längre utan är invirad i konversationer och gemenskap och tappar lite kontroll över situationen. allting stressar mig och gör mig lättirriterad och inåtvänd.
- jag somnade med huvudet på en av spisplattorna och vaknade med ett glödande rött öra.
- jag drömde om sandaler och knäckta bokryggar.
- jag virade in en bmw 7-serie i plastfolie medans halvnakna kvinnor dansade förföriska danser. de förbipasserande immigranterna nyss avstigna från färjan skakade behärskat på sina huvuden. med hela sitt liv i en kappsäck möter de västvärlden och ser med förskräckelse att allt de hört om västerlänningar enbart varit en enda stor lögn.
- jag envisas med att fila hörntänderna med farfars gamla fil.
- jag talar baklänges men hör allt från vänster. höger är komplett tystnad medans framifrån är gula halogenlampor som smälter solglasögonen som smör. bakom mig har jag lika bra syn som en blind har framåt.
- jag går invirad i en gudomlig filt över en sommaräng. insekterna formar ett valv som jag motvilligt går igenom. en dörr av humlor stängs bakom mig och jag är inuti ett rum av maskrosor fasthållna av förslavade trollsländor. inuti en låda på marken framför en dopfunt ligger en lapp med mitt namn och ett nummer. jag läser och tappar fotfästet. en stol av granbarr och myror fångar upp mig och ett par hundra extrainkallade humlor håller upp ett näckrosblad som sakta svänger framför mitt ansikte och svalkar i sommarvärmen.
- jag sliter loss gasmasken från mitt ansikte och tar ett djupt andetag. dramatiken blev större tack vare explosionen utanför mitt fönster. jag hör människor skrika och måsarna på taket rakt över lyfter från sina bon för att undkomma ljudvågorna som förvandlat deras trumhinnor till vibrerande cymbaler.
när jag umgås med för mycket människor förstärks de enskilda individerna och jag har hur mycket som helst att berätta om vad som hänt under dagen. jag betraktar inte människorna längre utan är invirad i konversationer och gemenskap och har full kontroll över situationen. ingenting stressar mig och jag blir på ett helt underbart humör.
21
May
2010
21
May
2010
we dissolve our flesh in sunlight
- en man dyker upp från ingenstans, sjaskigt klädd, rutig brungrå skjorta som är helt felknäppt, på det en grå väst med massor av fickor och hans byxor är grårutiga och hans skor är på väg att tappa sulan helt och hållet. i handen håller han ett koppel och hans hund skäller på förbipasserande i manisk takt. folk ryggar tillbaka och han skriker: “nej!” & “han bits inte, det är ok!” om vartannat. han sticker in huvudet genom dörröppningen och frågar oss om detta är en mediabutik, och hans tänder dansar en ohygienisk virveldans i hans mun och odören biter tag om min strupe fastän jag står 10 meter ifrån honom. jag svarar: “nej!” och han drar på smilbanden lite och kör en tyst och meningslös: exit – stage left.
- temperaturen ligger runt 20-22 grader och jag noterar en ung man komma gåendes utanför. mössa, dunjacka, jeans och tunga, vadderade skor. han går bara förbi lite snabbt men återkommer efter 5 minuter då han tar upp en cirkelgång runt cykelstället utanför. 10 gånger rundar han cykelstället medsols, varpå han snurrar ståendes på plats 4-5 gånger och upprepar cirkelgången runt cykelstället motsols. sen försvinner han åt höger, ut ur scenen.
- damen i lägenheten bredvid står i trapphuset när jag lämnar lägenheten. hon är gammal och har rullator för att ta sig fram. ett par paket har kommit till henne och hon försöker få in dem i lägenheten. hon bakom rullatorn och så puttar hon paketen med den. tröskeln tar emot och jag erbjuder henne min hjälp. hon blir glad och jag bär in 2 ganska stora tunga paket och lägger på hennes hallgolv och hon tackar mig så jättemycket. jag säger att det inte är några problem och säger att om hon behöver hjälp fler gånger och jag är hemma så är det bara att knacka på så ställer jag upp. dagens goda gärning.
- i den lilla parken som jag går förbi ett par dagar i veckan sitter det människor överallt. gamla som unga. de äldre håller sig i skuggan är och betydligt mer påklädda än ungdomarna som sitter bredbend på trästolar som är utställda runt fiket. de är utställda på så sätt att det ska se ut som om där inte är ett mönster eller mening med hur de är uppställda, men tittar man tillräckligt länge finner man ett mönster. de flesta av gamlingarna som sitter på bänkarna i skuggorna pratar med varandra och skrattar, dricker vatten, äter vindruvor, håller tag i sina rullatorer, käppar, kryckor medans ungdomarna oftast sitter med mobiltelefon tryckt mot örat och/eller en laptop (mac) på bordet framför sig. kontraster. hur kommer de kontrasterna se ut när vår generation sitter på bänkarna i skuggan och de ännu ofödda tar för sig av världen?
- en mamma kommer gåendes med sin dotter i barnvagn framför sig. båda är klädda i färgglada kläder, dottern skrattar och pekar på allt och frågar och mamman svarar glatt på allt barnet frågar om. de håller på att krocka med möblemanget utanför en restaurang och barnet frågar genast varför det står en massa stolar & bord på trottoaren och mamman svarar glatt på detta. och det slår mig att det är första gången sen jag flyttade hit i september jag ser en förälder föra en konversation med sitt barn. alla andra gånger jag sett just den här bilden har det varit att barnet antingen sovit eller suttit och uttråkat tittat på omvärlden med en neutral min på munnen medans mamman eller pappan som kör vagnen antingen surfar på sin iphone (såklart) eller håller den tryckt mot örat och frenetiskt spottar ur sig stressiga saker som ingen vill höra.
18
May
2010
we’re faking our own death
- ett ensamt flickebarn på en parkbänk. hon äter en glass och har en sorg i ögonen som jag inte ens brukar se hos redan förstörda och förtappade vuxna. hon tittar på småbarnen som leker i parken.
- en man, grått hår, utländsk härkomst – står mitt på gatan och ser ut att inte veta riktigt vart han ska ta vägen. han tittar sig om, och verkar helt vilsen. han har precis klivit ur sin parkerade bil och låst efter sig. det enda som verkar snurra i hans huvud just i denna stunden är: “var i helvete är jag och hur kom jag hit?” vi tänker tidsresenär. en av oss, fast aningens längre in i framtiden än vi är just i detta ögonblick. mannen med det gråa håret är tidlös. plötsligt upptäcker han parkeringsautomaten och styr stegen dit. framtiden är räddad.
- en stor grå arméfilt ligger slängd bredvid en bil. gammal gulnad tejp sitter fastsurrad runt den och hänger i lösa flagor runtom filten. man får en känsla av att det legat en människa i filten. ingen av människorna som går förbi verkar notera att den ligger där.
17
May
2010
we could be leaving this country
värmen som dansar på hustaken. fåglarna fortsätter sitt eviga skrikande. fågelungarna piper ikapp med föräldrarna och kräver att bli matade. själv inväntar man dagen man förhoppningsvis får se de små liven ta sina första vingtag. alternativet för ungarna är att falla 6 våningar ner mot en ganska hårt trottoar.
- 2 män sitter utanför en affär. varsin stol, ett litet bord av metall framför sig. en vattenpipa står och jäser på bordet. de röker och kvarteret fylls med dofter från fjärran land. en man kommer gåendes och möts av ett: “hej, mannen” från de 2 männen med vattenpipan. han höjer armarna och pekar glatt bakåt och säger att deras rök luktar långt upp mot ett annat kvarter. han ler med hela ansiktet, hela själen. han sätter sig ner och blir erbjuden att röka.
- en tågresa genom sverige: vagnen vi sitter i är besatt av alla onda andar som genom tiderna rest med sj. efter 1 timmes restid annonseras det ut att fjädringen i vår vagn är trasig och det är därför vi alla i vagnen verkar tro att vi sitter i någon hetsig berg & dalbana och klamrar oss fast för glatta livet. skolklassen i vagnen är läskigt lugna och trevliga mot varandra och jag misstänker hjärntvättning. de bjuder varandra på godis, de pratar som miniatyrvuxna med varandra (trevliga icke-aggressiva vuxna) och allting ger mig ståpäls. ett par av barnen får diverse drycker hällda över sig då de ställt dem på de nedfällbara borden framför sig och tåget börjar gunga som en speedad gungstol när en sväng kommer.
- en dam går framför mig. bakom sig har hon en liten vagn full med matvaror. en bil kör upp ett 10-tal meter framför oss och väntar på möjlighet att svänga höger. damen börjar svinga med sin lediga högerhand och väsa “flytta på dig, för helvete.” och verkar märkbart irriterad över att bilar existerar. jag noterar halskydden på hennes skor och funderar lite över möjligheterna att halka på snustorr asfalt.
12
May
2010
12
May
2010
12
May
2010
11
May
2010
6
May
2010
3
May
2010
i’m too sad to kill you
- instängd mellan en grupp yngre skrikande förmågor. de diskuterar skolavslutningar, viftar med sina stora ryggsäckar och gör high-five helt ogenerat medans deras gälla röster skär sönder öron och trasar sönder allt vad vett och normalitet heter. de diskuterar ett påstått mord här i stan och en av killarna kräker ur sig: “öh, öh, det var jag som gjorde det.” ingen skrattar. killens blick flackar lite mellan vännerna och landar till slut i hans egna knä där han håller kvar den ett par minuter. tillräckligt länge för att han inte ska titta upp, möta blicken från den bleka genomskinliga flickan som sitter rakt framför honom.
- gångarna som aldrig verkade ta slut. människorna man mötte som mestadels såg nedstämda ut kom antagligen från sitt senaste möte med respektive läkare. de ler aldrig. läkarna däremot verkar friska, glada och nyktra. läkaren vi träffar klappar mig på axeln och det enda jag vill veta är vad den senaste skallröntgen visade. -”vi kommer till det, vi kommer till det..“, säger han ursäktande och viftar bort frågan ett par minuter till. vi pratar ett tag och han skickar iväg en remiss till neurokirurgen som ska ta över just huvudsektionen av mig medans han kommer fortsätta med den kroppsliga aspekten av problemen. ingenting sagt, ingenting gjort. det är fortsatt medicinering över sommaren. återbesök när vintern lagt sig över våra gator. sommaren verkar räddad.
- under dagen såg jag en äldre kvinna le för att jag inte gjorde en så stor sak av att en receptionist inte hade 10 kronor att ge mig när jag betalade för 2 sjukhusbesök. “vi kan ta det nästa gång.”, sa jag lugnt och kvinnan i receptionen sa att hon skulle skriva upp att jag skulle betala 10 kronor mindre nästa gång.
- äldre kvinna nummer 2 satt i rullstol och pratade i telefon. en sån där gammal telefon man kan se lite varstans fortfarande. man betalar med telefonkort. hon pratade och hennes röst passade inte alls ihop med hennes utseende. hon hade inte den där åldrade rösten utan lät som ett litet barn fortfarande.
- trycker på hissen och vänder huvudet åt höger – en man kommer haltandes mot mig. jag rycker till och får för mig att han är ute efter mig eftersom jag är i slutet av korridoren och det finns inga andra dörrar förutom hissdörrarna. jag trycker igen på hissknappen och sparkar lite nätt på dörren. jag vänder huvudet till höger igen för att se hur långt han kommit. jag är ensam i korridoren. hissdörren glider upp med ett swischande, inte alls likt ljudet från dörrarna i star wars, och jag går in i hissen med den haltande mannen kvar i minnet. jag trycker på knapp: GRÖN och försöker efterlikna hissmusikens läten genom att vissla.
1
May
2010
30
Apr
2010
28
Apr
2010
