25
Nov
2009
if i made dreams out of rice
fortfarande ett öga för människor och deras utmaningar i livet. det är små korta snuttar av liv och leverne man möter varje dag på gatorna, små irl-twitter är vad ni är. 140 bokstäver avläses snabbt i era ansikten.
en man på bussen, gamla slitna kläder, luktade lite mystiskt, lite starkt av aceton. han går ett par meter framför oss när vi går längstmed gången i bussen, när doften av ruttna ägg/rutten tång/rutten gubbröv möter min arma näsa. och genast får jag för mig att alla på bussen tror det är jag som vädrat tarmgas och blir helt nervös och blodtrycket ökar och blodkärlen i ansiktet pressar, pressar, pressar och förvandlar ansiktet till något som hade kunnat nämnas som kött-tomat.
en man och en kvinna på systembolaget. mannen har skägg, antagligen därför jag låter mina ögon följa hans hetsiga gång in i butiken. i sitt följe har han en kvinna som nästintill crosscheckar mig när hon letar efter något speciellt vin. mannen viftar med armarna, kvinnan höjer rösten och pekar vilt åt alla håll.
en kvinna, även detta på systembolaget, vandrar förbi mig medans jag går mot den enda kassan som är öppen. hennes mun rör sig, och jag hör inte vad hon säger förräns hon går förbi: “rödvin, rödvin, rödvin, rödvin….”
jag ser mig själv, utan gubbakeps, utan handskar. håret står åt alla håll och kanter, skägget svajar i vinden. regnet duggar lite lugnt. jag är på väg för att posta ett brev. jag ser mina ögon röra sig över alla människor i mitt synfält. läser av, sorterar, PTSD. ha koll på alla. alltid.
men jag ler. och jag köper frimärken. postar ett brev adresserat till a-kassan. går vidare runt hörnet, på väg mot apoteket.
att inhandla
- ibumetin
- alvedon
- resorb (apelsinsmak)
- omeprazol
191 riksdaler senare. på väg hem. ögonen har lugnat sig. utomhusvärlden har lugnat sig.
sängen. jag och sara. the wire på teven. sara stickar. små pussar på hennes arm. små pussar på min panna. vi trivs.
4
Sep
2009
engelskt ord för mördare av kända personer
allt som behövdes var ett glas vatten. allt som behövdes var att han reste sig ur sängen, hällde upp vattnet, drack innehållet och la sig ner igen. märkligt. väldigt märkligt. han var däremot väldigt avslappnad. kodeinet, denna gången utan paracetamol, fungerade som en ypperlig smärtstillare, attackerandes synapser i hjärnan, krossande som ett ångvält över hela kroppen, och mest de delar av kroppen som gav ifrån sig små stötar av illamående spysmärta. kross kross och vidare till nästa.
det var fortfarande hela bröstkorgsregionen som betedde sig. som en liten arg världsartist som omvärlden helt plötsligt glömt bort och slutat ge så mycket uppmärksamhet. han tog en tablett efter läkarbesöket på morgonen, det där 3-minutersbesöket. den där stafettläkaren som bryskt uttalande hans efternamn, pekade på ett rum en bit bort. 3-minutersbesöket innefattade en snabb berättelse om problematiken och historiken bakom hans senaste odyssé genom smärtlandskapet. 3minutersbesöket innefattade läkarens snabba fass-sökande och ivägskickande av e-recept. -”jag kanske inte kan äta detta, jag har, eller har haft magkatarr“, utalade patienten. -”det är detta eller inget alls“, väste läkaren och hade en röst som darrade i regionerna kring exakt kopia av kejsarens röst ifrån star wars-filmerna. väsande, elak. brysk. stressad. pengakåt. girig. less.
en snabb utdragning av läkarens översta skrivbordslåda hade bara producerat ett par snabba minnesfragment av gammal tysk luger p08, en halvdrucken laphroaig-flaska, pillerburkar utan etiketter, små ziplockpåsar med vit pulver, en misstanke om kokain. patienten drog sig undan utan att bevisa för läkaren att röntgensynen fortfarande fungerade. blåste jävel, tänkte han och lämnade läkaren med ännu en handskakning. big no-no såhär i svininfluensa-tider. jävla läkarpatrask.
apoteket som besöktes var närapå folktomt och i kassan satt en ung kvinna som stammade lätt. hon gav bra hjälp, läste upp små stycken ur fass, körde på läkarens linje. tyvärr var det lite dåligt i lagret med just den här medicinen. -”återkomma senare och hämta nästa batch?” -“sure!” snabb betalning med visakortet, 34 riksdaler som drogs. på kortautomaten var det tydliga pilar utritade på streckat utklippt papper.
->
->
->
->
->
->
->
->
->
->
[[magnetremsan åt detta hållet]]
en skyldighet att dra kortet med magnetremsan åt fel dök upp. visakortet drogs åt rätt håll. fuck it, ingen tid att vara ett socialt törstande missfoster. dra, koden trycks in, 4 siffror, koden sitter som gjuten innanför pannbenet tills vidare. jämförelserna till andra människor dyker upp. pangbomkrasch. minnesbilder av att stå bakom någon illaluktande människa i kön. deras problem med att dra sina betalkort. litar inte på sig själv, litar inte på maskinerna. drar kortet. drar det givetvis åt fel håll. ler fånigt mot personen i kassan och drar till med ett snörpande med munnen. klantigt. såklart. alla gör det felet. tvärtemot vad affärer domderar ut att kunderna ska göra. alltid gör de fel. procentantalet där måste vara närmre 95%. allt för att få ett par sekunder till med en medmänniska, som fastän han/hon inte bryr sig ett dyft, ger ensamma människor lite uppmärksamhet.
ute i världen, svingandes med den numera rosa-lila apoteketpåsen. visslandes på någon melodi. mobiltelefonen dyker upp, oh hej. ringer ett samtal till föräldrahemmet. samtalar om morgonen, framtiden, dagen som varit. pratar hela vägen hem till lägenheten på våning 5. hissen upp knarrar och knakar. nytt ljud. maskineriet längst upp, ovanför taket, låter inte friskt. har förändrats över sommaren. knarrar. knakar. ger ifrån sig läten som automatiskt drar sig mot ljudminnena av ett stort passagerarfartyg som förliser i iskallt vatten. hur metallen knakar när fartygsplåten sakta men obarmhärtigt knycklas ihop. metallens sista klagoläten. maskineriet ovan hissens stopp. surrandet. getingbo måhända? ett stort satans getingbo, en hel flock, vi snackar flera miljarder getingar. styr de hissen nu? har de gjort en animalisk takeover på elektroniken som får oss att slippa använda benen och trapporna här?
fuck it. svamlet kommer sällan ensamt. nya tankar. sömnen verkar vilja infinna sig. dagen är inte slut än. sparlågan brinner fortfarande.