25
Jan
2010
i actually eat your tires at night
husen rakt över gatan smälter sakta ihop. säckar ihop som en trött varm snögubbe. fönsterrutorna slokar och sakta har stuprören glidit ner, brutits i två delar och bildat en sorgsen brun mun som den smälta snön sakta droppar ifrån.
bilarna undertill dansar en hjullös dans om nätterna. man hör metallen från fälgarna skrapa mot asfalten. ljudet från deras frigjorda metalldans studsar mellan husen upp mot det öppna fönstret vi sitter i. ett par stearinljus fladdrar till när vi flyttar kropparna in mot den varmare lägenheten. utanför fortsätter festen och inomhus, där vi befinner oss, har vi lagt oss ner bland kuddar som doftar friskt av varmblodiga kryddor vi inhandlat under våra resor till mellanöstern. de dagarna är förbi. numera lever vi på lagret som byggdes upp under de där 10 åren vi resten fram och tillbaka. flyg ner till Salalah där lokala försäljare mötte upp oss, erbjöd oss kvantiteter av kryddor. vi prutade, vi drack varmt te, berättade för varandra om våra respektive liv i respektive land. vi umgicks sådär ett par dagar, rökte lite opium, dansade om nätterna medans någon obskyr iransk techno dunkande i bakgrunden. när vår container var full till bristningsgränsen betalade vi för oss, vinkade adjö och bevittnade containern bli körd till närmsta hamn.
huset vi bor i står tomt sedan grannarna flytt undan den mekaniska dansen nedanför. ljudet som pågår mestadels om nätterna har blivit någon sorts insomningsvisa för oss. medans grannarna fick psykotiska episoder och klöste sönder öronen på grund av ljudet, ögonen på grund av synerna. det är inte många som kan hantera att en bil helt plötsligt börjar dansa, och till slut hackades regionerna där könen sitter på grund av en viss händelse:
“det var 3 månader in i händelsernas centrum. vi hade sedan några veckor tillbaka slutat köra med stängda dörrar i huset, mestadels för att ingen riktigt visste hur farligt det var, att världen plötsligt fått en ny livsform.
den första grannen som hittades låg i en hög av armar, blod och ben. tungan hängde ut ur munnen och hans ögon såg ut som om någon lagt en hinna av äggvita på dem. i skrevet på hans smutsiga jeans hade blodet sedan länge slutat pumpas ut. en hinna hade bildats på blodpölen.
vi gick in i hans lägenhet. saker hade redan börjat haverera och tapeterna var slitna. allting såg 100 år gammalt ut. damm och smuts. konservburkar och spritflaskor. använda underkläder och hundratals skinnhandskar.
från vardagsrummet hörde vi värdefulla skratt från barn”