20
Jan
2010
on our street it’s always halloween
ett förbannat stormigt yttre. ett lugnt inre. fast det var egentligen tvärtom. läkarbesöket som kostade 0 riksdaler. man har frikort. ett blått vackert laminerat sådant. från akutmottagningen på sös. vänta lite i en soffa bredvid en långhårig man som försökte göra allt för att trycka sig in i mobiltelefonen han hade i handen. läkaren kallade bryskt mitt efternamn, och när han tar en i hand (antagligen efter att ha spritat sina händer), så drar han en mot en. det ger ett hemskt stressat intryck. man blir inföst i hans lilla rum och det förklaras på 10 sekunder för honom vad saken gäller och pangbom så är remissen ordnad från hans sida och allt som behövs nu är att köra någon sorts nedräkning tills kallelsen kommer dimpande ner i brevlådan.
2 gånger under dagen har jag stannat till på trottoaren för att, tillsammans med en random klunga människor betrakta mannen på taket rakt över gatan. svingandes en stor kammare slår han mot 1-meters istappar. de faller ljudlöst mot marken och krossas. ingen övervakar hans arbete, men jag antar att han hade skrikit till om någon bortkollrad person gått på den sidan trottoaren så hade han skrikit till. om det nu ens hjälpt, de flesta går ju med musik i öronen här i krokarna.
sakta men säkert försöker jag skala bort min egna självcensur när jag skriver. det går inte så bra änsålänge. alldeles för proper och blyg. det är mitt eget tycke, inte andras. jag inväntar någon sorts dom från läkarkåren. provresultat och klockan tickar på.