frukosten är helig. sägs det.
det enda frukost gör med herr skägg är att göra honom mätt och belåten i femton minuter tills magsäck och tarmsystem förstår att det är föda och nyttigheter på ingång. då blir det en stilla vals mot toalettens eviga rövnötande. och om man, som nu, börjat mumsa i sig enorma kvantiteter knäckebröd med ost på morgonen så bildas det ju såklart smulor. över hela bordet. i knäet, i laptopen [infoga random skräckfilmsljudslinga här] och det avslutas alltid med att han sakta men säkert samlar ihop smulorna i en liten hög till vänster eller höger om sig. hans far gör exakt likadant. så även hans bror. och även hans bortgångne farfar.

små saker han noterar hos sig själv. små saker som gör honom glad och får honom att minnas allt som varit.

han tittar ut genom köksfönstret. grått. lite ljusare än igår. byggnaderna som syns går i färgerna rosa-gult-orange och ett av husen har markiser, en del utsläppta, de andra icke synbara – och de går i den härliga färgen grönt. två av dem gör det. de andra är solblekta och sönderregnade och slitna av väder och vind och hetsigt användande som solskydd av folket innanför fönsterna.

ett annat hus som han brukar betaktra när han sitter vid köksbordet är det huset som är längst bort. huset går i rosa-gult. fönsterna längst upp, antagligen vindsvåningen, har fönster som alla andra våningar. med en enda skillnad. fönsterglasen är bortplockade. det kan vara en synvilla men en snabb inzoomning med den gamla hi8-videokameran gör inte mannen klokare. det är omöjligt att se om det finns glas eller inte.

vidare efterforskning behövs.