indecent exposure

all i can say, is that i love you in a certain way

eftersom jag just i detta skedet av livet inte äger ett par hörlurar till min mobil så blir tågresor ganska tråkiga. först slog jag på stort och köpte tetris från 3′s hemsida (via mobilen) och spelade så tummen blödde. när tetris började bli en trist grej att sysselsätta sig med så köpte jag sims 3 till mobilen. 49:-, lätt inte värt pengarna. så det spelades inte så mycket. sara tog det till sitt hjärta dock och började smussla med min mobil och försvann iväg för att spela sims 3. tills även hon tröttnade, till viss del.

så nu sitter jag här. med 2 tråkiga spel på mobilen och inga hörlurar. musik har jag gott om, tyvärr. och jag är inte en sån människa som helt plötsligt drar fram sin mobil, rattar in random pissdålig låt och låter den ljuda ur mobilhögtalarna. inte bara för att jag tänker på folk runtom mig lite väl mycket, inte fan vill de höra min jävla musik, utan för att musik ur mobilhögtalare är nåt av det hemskaste som finns. diskanten skär sönder ens trumhinnor om man råkar ha mobilen närmre än 10 meter, bas är det ingen talan om överhuvudtaget. så det är inte ett val jag känner att jag kommer att ta.

istället, som under dagens tågresa, så (jag har en sony ericsson-mobil), gick jag in i anteckningar, och började skriva små korta historier. eftersom jag satt på tåget blev det mycket av min dåvarande omvärld, med en fin touch av min inre fantasi. så det sysselsatte jag mig med i 1½ timme. och tiden gick grymt mycket snabbare. och jag blev inte åksjuk för fem öre. jag brukar bli det när jag får för mig att skriva med papper och penna. detta kanske kan bli något nytt. jag får se hur historierna fortskrider. det kan ju hända det dyker upp ett och annat här. man vet aldrig.