1
Apr
2010
it feels green, and a bullet graces my face
- don’t mind the fire, don’t evacuate women and children just yet,
a bullet graces my warriorlike face, and my right arm is soaked in blood and piss,
my dreams could change our fate, just inhale, smile,
and eat a bowl of newly boiled ladybugs.
[enter the excentric mind of a newlyborn messiah (antichrist)];
med huvudet under vattenytan, i det alldeles för korta badkaret, ligger du och blickar upp mot tvätten som dropptorkar på ställningen ovanför dig. då och då träffar en iskall droppe någon del av din kropp och du ryser till, men bara någon hundradels sekund, för värmen som omhuldar dig tar bort kylan alldeles för snabbt.
från vardagsrummet hör du russian circles – fathom och gitarrerna i låten smyger sig in i badrummet där du ligger, där du sakta vågat upp höger öra ovanför vattenytan och ljudet smyger in i huvudet på dig, in i hjärnan, fyller hjärtat med ro, fyller kroppen med behagliga känslor och plötsligt står din kärlek i dörröppningen och tittar ner på dig där du ligger och ler med hela ansiktet. -”som ett litet barn”, säger din älskade och sätter sig på toalettstolen bredvid badkaret.
på badkarskanten kommer hundratals nyckelpigor marscherande. i ögonvrån ser du en katt stryka sig mot badrumsdörren. när du flyttar blicken dit är katten borta. men du är van. katterna har du sett sedan barnsben, de har hängt med, blivit en vanlig syn som liksom blivit ett med dig.
din älskade pratar om sin dag och du betraktar ansiktets drag, leendet, tänderna, munnen som rör sig. och ögonen. de där blåa, djupa, vackra. de som tittar på dig ibland med just den där blicken som gör att hela din själ, hela ditt jag, bara smälter genom planeten och bildar en ny himlakropp tusentals ljusår iväg.
ni för en konversation och du reser dig ur badkaret och fastnar med armarna i tvätten som dropptorkat. slingerväxter sluter sig runt dina armar och du känner händer gripa efter ditt hår, din hals, dina armar. din käresta skriker till och grabbar snabbt tag i dina ben och sätter sin högra fot mot badkarskanten för att få kraft nog att dra ner dig igen. nyckelpigor dör som flugor och allting förvandlas till ett första, ett andra, ett tredje världskrig och striderna som utkämpas ändras för varje ögonblick. primitiva vapen och skyttegravar som en smutsig, rökfylld början, nästa ögonblick rusar de runt och räddar världen från en mustaschprydd stridsherre och dör fortfarande som flugor, nästa ögonblick kommer och en lugn röst liknande solens sjunger om fred och gröna löv. vi andas ut och märker inte ens att jorden rämnar under våra fötter.
slingerväxterna släpper taget om min kropp, min käresta halkar till på sörjan av stridande där på badkarskanten och vi hamnar i hallen, inslingrade i varandra och vi skrattar samtidigt som vi gråter och vi vet inte riktigt varför, men vi tar fram kameran och förevigar slagfältet i badrummet.
det plingar till i köket och då vet vi alla att det är dags att vända blad. och att ta ut det nybakta brödet ur ugnen.
25
Jan
2010
i actually eat your tires at night
husen rakt över gatan smälter sakta ihop. säckar ihop som en trött varm snögubbe. fönsterrutorna slokar och sakta har stuprören glidit ner, brutits i två delar och bildat en sorgsen brun mun som den smälta snön sakta droppar ifrån.
bilarna undertill dansar en hjullös dans om nätterna. man hör metallen från fälgarna skrapa mot asfalten. ljudet från deras frigjorda metalldans studsar mellan husen upp mot det öppna fönstret vi sitter i. ett par stearinljus fladdrar till när vi flyttar kropparna in mot den varmare lägenheten. utanför fortsätter festen och inomhus, där vi befinner oss, har vi lagt oss ner bland kuddar som doftar friskt av varmblodiga kryddor vi inhandlat under våra resor till mellanöstern. de dagarna är förbi. numera lever vi på lagret som byggdes upp under de där 10 åren vi resten fram och tillbaka. flyg ner till Salalah där lokala försäljare mötte upp oss, erbjöd oss kvantiteter av kryddor. vi prutade, vi drack varmt te, berättade för varandra om våra respektive liv i respektive land. vi umgicks sådär ett par dagar, rökte lite opium, dansade om nätterna medans någon obskyr iransk techno dunkande i bakgrunden. när vår container var full till bristningsgränsen betalade vi för oss, vinkade adjö och bevittnade containern bli körd till närmsta hamn.
huset vi bor i står tomt sedan grannarna flytt undan den mekaniska dansen nedanför. ljudet som pågår mestadels om nätterna har blivit någon sorts insomningsvisa för oss. medans grannarna fick psykotiska episoder och klöste sönder öronen på grund av ljudet, ögonen på grund av synerna. det är inte många som kan hantera att en bil helt plötsligt börjar dansa, och till slut hackades regionerna där könen sitter på grund av en viss händelse:
“det var 3 månader in i händelsernas centrum. vi hade sedan några veckor tillbaka slutat köra med stängda dörrar i huset, mestadels för att ingen riktigt visste hur farligt det var, att världen plötsligt fått en ny livsform.
den första grannen som hittades låg i en hög av armar, blod och ben. tungan hängde ut ur munnen och hans ögon såg ut som om någon lagt en hinna av äggvita på dem. i skrevet på hans smutsiga jeans hade blodet sedan länge slutat pumpas ut. en hinna hade bildats på blodpölen.
vi gick in i hans lägenhet. saker hade redan börjat haverera och tapeterna var slitna. allting såg 100 år gammalt ut. damm och smuts. konservburkar och spritflaskor. använda underkläder och hundratals skinnhandskar.
från vardagsrummet hörde vi värdefulla skratt från barn”
7
Nov
2009
ox. and. sadness. dragontails and fred flintstone
ett försök att förklara sina åsikter och uttömda argument, till sig själv. en bonnasving* med vänster arm, som förnedrande och med tårfyllda ögon får mannen med armen att skämmas ögonen ur sina hålor.
ett försök att dramatisera sig själv inför omvärlden. att upphöja sin entitet till skyarna. att gudförklara sig själv. att sväva från världens alla krav och dramatiska utsvävningar, både inom det sociala och det extravagant sexuella. vi vet alla att drömmen som hängt med sedan tidernas begynnelse inte kommer att genomföras under vår livstid. vi kommer inte att
vi brakar genom ruttnande träplankor, någonting som skulle kunna kallas för hus, omslingrade i vredesmod. ådrorna över kroppen pulserar i mordisk takt. knogarna är vita av ansträngning, fasthållning. musiken i hörlurarna är ju ett måste och vi är ackompanjerade av elektroniska symfoniorkestrar ledda av armlösa och blinda dirigenter. vi trummar taktfullt mot motståndarens panna med vårt blodiga pekfinger. ett leende dyker upp hos motståndaren när våra händer sakta glider ner, över svett, blod, tårar, rundar hans kinder, rundar hakan, finner målet som kallas hans hals och vi trycker till. hårdare. trummorna ifrån hörlurarna höjer sig till skyarna, vi känner forna tiders kravaller utspela sig på vår rygg. ryggraden är barrikaderna och elden som sakta droppar från taket ovanför kallas för demonstranter och håret på vår rygg är maktutövarna och de försvinner i små snabba smärtutsöndringar medans de brinner upp.
ett struphuvud krossas. vi faller tillbaka. vi andas inte längre. hjärtat har sedan lång tillbaka exploderat av utmattning, utnötning, ett idiotiskt leverne och kross-skador. mitt eget personliga world trade center. det som föll var min själ. det som raserades var mitt ego. det som orsakade det var omvärldens idiotiska utsöndrande av medial galla. reklam som tränger sig in i människors drömmar. tv-hallå:or som helt plötsligt är mer kända för sina blodiga tampongbilder på flickr, än för sitt tandkrämsleende som möter oss när vi slår på tv:n för att slippa det gråa höst och vintermörkret. istället för att glömmas bort som brukligt äro.
när dramatiska och ursexuella utsvävningar doppar det smidda järnet i vattnet, uppstår liv. en värld skapas, en värld raseras. en dröm skapas och en framtid lika krackelerad (som tavlan expertisen kallar mona lisa) stakas ut för det nya livet.
vi tar härmed adjö. vi tar härmed i hand på att natten var underbar, att drömmarna som drömdes var minnesvärda nog att skrivas om. vi tar inte upp någonting om vår avsaknad av empati, lyrik, konstnärligt leverne eller att vi vaknade badandes i kroppsvätskor, med händer ärrade av flera års slagsmål, med båda tummarna intryckta i hålor som bildats runt vårt eget struphuvud.
* förklaring följer: bonnasving härstammar från de skånska vidderna, från tiden innan bilen tog steget in i världen. från tiden då hästen var ett bruksdjur, från tiden då man levde på vad man tillverkade och odlade. från den tiden då när hungern uppstod vid gårdarna så resulterade ilskan över den kommande svältdöden i ett enormt slagsmål som senare resulterade i att de som var hungriga fick mat. och fick sina sår och blessyrer omvårdade. bonnasving kan förklaras för modernt folk som en vänsterkrok eller högerkrok, ett slag med knuten hand (valfri). ett slag i ilska. ett slag utan en tanke på konsekvens, vare sig för utbringaren av svingen eller för mottagaren.
12
Mar
2009
en irreversibel process vs. en mördares kval
mannen går med slumpmässig gåshud över hela kroppen (så slumpmässig att om en blind dragit sina känsliga fingrar över hans arm hade de kunnat läsa gamla testamentet baklänges)
han lämnar sin otrygga lägenhet, lägenheten med fotspår på taket utanför vardagsrummet, fotspåren som gav honom hjärtklappning och feber. för att ta del av världen stegar han ut. äntligen. han går med stormsteg ut ur porten. sakta men säkert vänjer sig ögonen vid solljuset. saker och ting börjar ta form; bilar, människor, barnvagnar, hundskiten på trottoaren, den rosa flaggan i hundskiten som uppmanar ägare (eller vemsomhelst) att plocka upp möget och sluta vara lata äckliga djurägare.
på torget snickras det febrilt, till helgen blir det byfest med hängning som avslutning. innan slutnumret ska diverse band från utomsocknes komma och uppträda. lapparna sitter överallt, lappar med bandens olika namn, en stor bild längst upp på banditen som ska hängas för barnamord. förväntningarna är stora hos alla han träffar på vägen mot dryckesstället, folk gestikulerar med armarna, gapar och skriker. man ser blodtörstigheten i deras ögon. såklart att pulsen ska öka till 120 slag i minuten innan hängningen sker. innan den hängde mannens sista och hetsigaste stryporgasm fläckar ner hans rutiga filtbyxor. innan repet sträcks ut ska ens hals har fuktats av allehanda ölsorter, kanske t.om ett par snapsar från någon grannes medhavda smuggelsprit.
vid lanthandeln verkar det vara uppståndelse. en mor har tappat bort sin son. en mor med skräck i ögonen. länsman står med batongen bakom ryggen, hm:ar lite, tittar snett på folksamlingen som av oförklarlig anledning dragits sig mot honom. han känner sig trängd, otrygg, förbannad. var fan är ungen?
byn är inte stor, och främlingar dyker upp titt som tätt, men ingen i klungan verkar ha sett någon fuffens figur stryka omkring längst väggarna denna dag. de är ju så lätta att se när de går med sina dragande steg, deras finurliga fingrar som sakta känner sig fram längstmed husväggarna vid storgatan. men inte nu. det bådar inte gott. det bådar inte gott alls.
mannen ville ta del av världen, men inte så här mycket. inte sorg, inte besvär, inte länsman för helvete. han hyser redan agg mot mannen. länsman ger mannen ett illvilligt leende, blottar huggtänderna, böjer huvudet framåt på ett sätt som får mannen att dra paralleller till smygande lejon, skrikande gasellhonor på savannen, och en jakt som avslutas blodig, flåsande, mättande.
vi drar oss ett par hundra meter till vänster om folkklungan. mannen spatserar nu med lättare steg, borta från skräcken, borta från den skrikande modern. as. hela högen. bindgalna. i vänstra handen dinglar radbandet. lysande guldskrimrande kors som sakta roterar runt runt hans väldigt aktiva fingrar. han är väl medveten om att även om hans utsida, hans ansikte inbjuder till lugn, att det framställer honom som en trygg man, så virvlar helvetets eldar innanför huden. dansande nakna massajkrigare viftar med sina stavar, och de vräker i sig av mat som kvinnor rört med sina smutsiga labbar. ingenting stämmer. rytandet från mytologiska bestar avtar endast när de pissar mannen i munnen. han vet att länsman kommer nypa honom närsomhelst, att länsman redan fattat misstanke, antagligen pga de tre blodsdropparna på hans skjortkrage. och han vet även att de kommer hitta den stympade kroppen på hans köksgolv, och de kommer hitta väl valda delar av barnet i en stor gjutjärnsgryta på hans spis, fortfarande varm, men på väg att kylas ner så pass att den är ätbar.
tanken slår honom; att han kommer bli nästa festlighets avslut. att han kommer dingla i galgen nästa gång. och männen kommer dricka sin medhavda sprit, de kommer kopulera med sina kvinnor på ängarna efteråt, och de kommer aldrig att glömma den enorma spermafläck han kommer kaskadspraya sina bruna finbyxor med. sakta, men säkert tar han sin klocka och inväntar stunden då klockan slår fjorton noll noll, dags att låta ölet sakta flöda ner i halsen en sista gång.
5
Feb
2009
die sexualkiste der hölle
igårkväll drog hets-förkylningen från tågresan igång. jag skulle till att börja med vilja tacka alla jävla fähundar på tåget som hostade och nös mig in i vansinnesvärlden kallat feberdrömmar. men jag alvedon:ade och vätskefördrev demonerna en efter en. galna tetrisdrömmar inatt. även uppvaknandet 06.59 imorse kommer att kategoriseras som väldigt mystiskt. piggheten. att jag var utsövd. att jag satte mig upp i sängen, viftade med tårna mot det varma golvet, att jag kände sockerdricka pysa i hela hjärnan och bara la mig ner igen och sov vidare till 9-tiden då sara ringde och väckte mig.
kaffe vid datorn. lite musik för morgonhumöret, lite post damp ner på hallmattan, .iso busade i sitt rum, jag ställde upp strykbräda, värmde upp strykjärn och strök en av mina gamla backdrops, hängde upp i vardagsrummet med småspik. mycket fint. mycket hemtrevligt. note to self blir väl då att jag faktiskt behöver fylla mina väggar med saker och inte köra på som jag gjort hittills, dvs HELT KALA TOMMA DÖDA VÄGGAR.
ringde psyk och avbokade hos helveteshaggan, inväntar ny besökstid hos ny läkare. vilket enligt mig aldrig lär hända eftersom inkompetensen hos nordvästra skånes psykiatri faktiskt tagit ut svängarna rejält och gått och blivit samhall rakt av. och då är jag ändå inte snäll mot samhall-folket. ringde även och bokade tid inför morgondagen hos dr. bra på privatvårdcentralen vid mig. inga problem. allt verkar lösa sig. så jag är mr. happy camper 2.0 idag. och bara att jag börjat fylla väggarna med crap gör mig gott. mer kommer det bli. mycket mer.
har börjat planera om-möblering av lyan också. vardagsrummet kommer förändras och det tomma lill-rummet kommer fyllas på. bokhyllor ska inhandlas och böcker ska staplas till skyarna. livet börjar bli bättre, och jag jobbar hårt på att MÅ bättre.