we keep ourselves awake at night
“vansinnigt snöoväder” under dagen. människor kommer gåendes på trottoarerna. hand i hand. alla ler vi. på grund av snön eller på grund av något annat vet jag inte riktigt. jag ler av båda orsakerna. jag går där hand i hand med min käraste. vi har inhandlat dagens matransoner och är på väg hem till värmen, till soffan, till den vackra mattan framför teven. vi ställer ner påsen på parkettgolvet i hallen, gör allt för att inte droppa gammal snö och vatten på golvet och klär av oss halsdukar, mössor, handskar och jackor. skorna tas av och ställs undan.
utanför fortsätter snön att virvla runt. fastän det inte snöar så verkar det som om snön far omkring i vilda akrobatiska danser. det är snön på taken som pressas ner av de tilltagande vindarna. vi tittar ut genom fönstret, drar för gardinerna och stänger ute världen.
vi svarar på mail. vi startar någon sorts stream från friskyradio och låter musiken gå i bakgrunden medans vi låter timmarna ticka framåt mot nattens början. vi ler mot varandra, fortfarande. glädjen är det som håller en vaken, glädjen och kärleken kombinerat är det som håller en levande.
