indecent exposure

be. a. famous. bastard. you. swine.

• en man med hund kommer gåendes och stannar plötsligt upp. han drar ner gylfen och ställer sig vid en preliminär stoppskylt som vägarbetarna satt upp vid trottoarkanten, det ska nämligen borras upp asfalt vid övergångstället och trixas med sladdar och ledningar. jag misstänker att stoppljusen inte riktigt fungerar som de ska. mannen har en hund i koppel och hunden tittar vant bort medans mannen tömmer sig utomjordiskt stora urinblåsa över trottoar, skylt & väg. han frustar nöjd precis när vi går förbi. ingen annan på gatan ger sken av att märka av vad mannen håller på med. förutom jag som skrattar och pekar.

jag har ~500 bilder från de senaste 2 veckorna som måste ordnas och tittas igenom. jag har ingen aning om vad som finns där eller om jag någonsin kommer att orka gå igenom och lägga upp dem. jag bävar inför denna uppgift.

• en man i 50-60årsåldern kommer gåendes, sliten blå adidasjacka som var ny på 70-talet. ett par stentvättade jeans och en öl i ena näven. hans andra arm håller hårt runt en stor jävla bergssprängare, en sån där gammal jävel man såg ghettosnubbar kuta runt med när de breakdansade. rattar överallt, lampor, klistermärken. och han, mannen alltså, han ler med hela ansiktet. han har gråspräckligt skägg, har en uteliggarsolbränna som kombineras med den där alkoholiserade rödsprängda nyansen som alkisar får. men han ler, och han svänger med benen när han går, och han njuter av våra blickar, och han vet att det han spelar och hans utseende inte alls går ihop. men han är lycklig. han har sin öl, han har sin musik, och han har folkets jävla uppmärksamhet. just nu, just då, i den sekunden, när hela gatan vände sig om efter honom då han höjde volymen till 11 av 10, då var han något. om än bara en jävla idiot som spelade alldeles för hög skitdålig musik utanför systembolaget.