28
Feb
2010
t=em3
man står mitt ute på gatan, med blicken höjd mot skyarna. 5 våningar upp tittar en glasögonprydd man fram och plötsligt kastar han ut stora isblock mot trottoaren under sig. isblocket träffar ett annat isblock och på så sätt skapas en projektil som träffar bilar som kör förbi, precis missat en barnvagn som står strategiskt placerad. mamman tittar upp, ganska skräckslagen, skakar på huvudet och ler mot förbipasserande. sen försvinner hon från platsen.
kaoset har börjat sprida ut sig. det är domedagskänslor vart man än tittar. media spyr ut naturkatastrofer likt nyligen uppvaknande vulkaner. översvämningar, människor som överlever 30 dagar under rasmassor, haven stiger, isberg lossnar, människor dör. till slut orkar man inte läsa tidningen längre. till slut håller man sig bara ajour med saker och ting som händer i sitt eget kvarter, och när det blir för mycket slutar man bry sig helt och hållet om omvärlden. att veta för mycket om omvärlden kan nog skada mer än göra nytta. men nyfikenheten får en att leta efter gåtor, efter svar på ens frågor, för att stilla nyfikenheten om allting som händer runtom en i världen