5
Oct
2009
att undkomma bödlarnas labbar
en öppen dörr. han noterar ett par ben i sängen, sina egna. skorna är på, skosnörena oknutna. hänger och slänger. slarvigt, slarvigt. utanför dörren verkar det vara en korridor, det kommer människor gåendes från vänster, från höger. rakt över korridoren är en annan dörr, öppen. innanför en säng. en äldre dam sitter på sängkanten, i knäet en vältummad svart bibel. hon gungar. nickar. drar höger tumme över groparna där texten är. guldfärgen är nött. tummen fortsätter röra sig upp och ner. gungandet fortsätter. han undrar vad som är fel med henne. inte på grund av religionen, utan mer varför hon befinner sig rakt över honom i korridoren.
[scenbyte]
dödsrossel från höger. springande steg hörs, ett larm går igång. två-tre personer kommer galopperande förbi. tystnaden tar över när de kommit förbi dörröppningen. han vänder sig om, noterar det halvfrostade fönstret, byggnaden utanför, byggnadsställningen fastbultad i den grå fasaden. ett fönster på sjunde våningen pulserar. som om någon därinne öppnar en dörr, stänger den, öppnar igen. fast i en evighet, för fönstret fortsätter att pulsera. fönstret är så smutsigt att man inte ser in, sen spelar det väl lite in att det är cirka 150 meter dit från fönstret han står i. smärtan tillåter honom att andas in, andas ut.
[scenbyte]
ett billarm hörs. en helikopter landar på taket ovanför med skadade människor från bilolyckor runtom staden. han tänker på fängelse. han låter blicken röra sig uppmed fasaden på andra sidan, himlen längst upp, vita moln som rör sig snabb över taket. att bara se himmel. att se andra människor, att se världen utanför. utan rörelse blir man galen. utan rörelse stannar man själv upp. utan rörelse blir man sakta men säkert en stenstod.
smärtan i bröstet har blivit en konstant. smärtan i bröstet har blivit som den i armarna och benen. en del av honom. han biter ihop. lutar sig tillbaka, virar in kroppen i landstingets blå filtar, knäpper händerna bakom huvudet, sparkar av skorna. andas in, andas ut. strunta i smärtan. sluta aldrig le.