14
Jan
2010
out here, we blow shit up!
utanför fönstret är det tyst. det är det egentligen alltid, konstigt nog. stockholm är tyst. tystare än lilla hålan klippan i skåne. mycket tystare. åtminstone runtomkring där jag bor. tystnaden. snöfallet. de snötäckta taken på huset rakt över gatan. människorna i fönsterna. deras liv. man bygger fortfarande upp historier om personerna i fönsterna. och samtidigt, fortfarande, tror man att de gör exakt samma om en själv. ett utbyte av tysta berättelser som bara florerar i vardera lägenhet, kanske t.om kompiskrets.
underliggande vrede om kroppsliga krämpor har tonats bort en del. en del tårar under förmiddagen. allting löste sig till slut och lyckan drog sina händer genom både mitt och saras hår. vi tog en liten promenad. vi gav inte upp, vi löste problemen. och ringde en hel del samtal. sara fick svar på sina. jag fick prata in på telefonsvarare.
idag i hissen såg ansiktet smalare ut än vanligt. en nytt sätt att äta har infunnit sig. potatis & kött. enbart. det är vad magen vill ha just nu, och det verkar vara det enda magen klarar av just nu. utredning om problemen fortsätter. på lördag fortsätter undersökningarna. ja, tydligen har sjukhusen besökstider även på helgen häruppe. nästa vecka blir det ct-röntgen av skalle ute i huddinge. utredning fortsätter. jag vet fortfarande lika lite nu som för 10 år sen.
ett paket kom med posten idag. lite godis, en lapp från min mor och lite garn till sara. lyckan. och vi tackar min mor väldigt mycket.
8
Jul
2009
whiskey leech
små små fragment av vad som varit:
tågresor, backgammon, panikattacker som sakta men säkert går att kontrollera någorlunda, kel och smek med sara, besök i malmö, en utslagen man på rygg utanför mormors bageri: “andas han? ja han andas. då går vi vidare.”. bilresor. ullared. en bilolycka med tillhörande arg, förvirrad, livrädd, panikslagen man som inte förstod vad man sa åt honom. jag i telefon med 112, 3partsamtal mellan 112, mig & ambulans. återberättandet av händelser och sinnesintryck av mannens utstående ögon, den synbara pulsen under hans tshirt (man såg hans hjärta försöka fly sitt fängelse i mannens bröstkorg). vidareresa efter ambulansens ankomst. “vi tar hand om detta” och peka med hela handen åt oss att lämna scenen.
ullared var ullared. jag blev inte påkörd av någon blåhårig 130cm lång tant dock. en anställd tacklade mig med en pall shampoo. så det var väl alltid något. det dyraste jag inhandlade var en stock snus. men nu har jag varit där och det var rätt ok. det var överkomligt. kanske för att vi körde på årtusendets varmaste dag. mcdonaldsbesök efteråt. polacker pissandes bredvid vår bil.
malmö. folkets park. jag och sara med vinflaska och backgammon, filt och honungsmelon. trevliga stunder.
och jag har för engångs skull faktiskt tagit tag i någonting. det har nog lite med min hälsa att göra också. hals & bihålor blir cementbelagda väsande entiteter med eget liv såfort jag befinner mig i min lägenhet. hyresvärden har kontaktats. i måndags. skulle få samtal efter att jag samtalat med henne. ingen ringde. ringde upp återigen idag och undrade vad som hänt. ingen aning, var svaret och det skulle telefoneras mera. jag inväntar tålmodigt ett samtal. kommer inget innan middagstid imorgon kontaktas hälsovårdsnämnd och hyresgästförening och jag tvår mina händer av vad som komma skall.
besök av mosters man idag. han misstänkte laminatmattorna i hall, kök, målarrum, sovrum. de kunde tydligen vara dåligt lagda. det var något med att lämna den gamla mattan kvar, lim för nya mattan och någon kemisk reaktion mellan gamla matta + nya limmet. det kunde lukta ohyggligt äckligt. och det gör det. jag har kommit på doften. roadkill som legat ett tag. ni vet så länge att de säckat ihop totalt och köttet numera bara är ett myller av larver, skalbaggar och fan vet vad. den doften. adera sedan doften av smörjgrop på random bilverkstad, så vips har ni doften i min lägenhet. och man undrar varför jag alltid är förkyld och täppt i näsan.