indecent exposure

out here, we blow shit up!

utanför fönstret är det tyst. det är det egentligen alltid, konstigt nog. stockholm är tyst. tystare än lilla hålan klippan i skåne. mycket tystare. åtminstone runtomkring där jag bor. tystnaden. snöfallet. de snötäckta taken på huset rakt över gatan. människorna i fönsterna. deras liv. man bygger fortfarande upp historier om personerna i fönsterna. och samtidigt, fortfarande, tror man att de gör exakt samma om en själv. ett utbyte av tysta berättelser som bara florerar i vardera lägenhet, kanske t.om kompiskrets.

underliggande vrede om kroppsliga krämpor har tonats bort en del. en del tårar under förmiddagen. allting löste sig till slut och lyckan drog sina händer genom både mitt och saras hår. vi tog en liten promenad. vi gav inte upp, vi löste problemen. och ringde en hel del samtal. sara fick svar på sina. jag fick prata in på telefonsvarare.

idag i hissen såg ansiktet smalare ut än vanligt. en nytt sätt att äta har infunnit sig. potatis & kött. enbart. det är vad magen vill ha just nu, och det verkar vara det enda magen klarar av just nu. utredning om problemen fortsätter. på lördag fortsätter undersökningarna. ja, tydligen har sjukhusen besökstider även på helgen häruppe. nästa vecka blir det ct-röntgen av skalle ute i huddinge. utredning fortsätter. jag vet fortfarande lika lite nu som för 10 år sen.

ett paket kom med posten idag. lite godis, en lapp från min mor och lite garn till sara. lyckan. och vi tackar min mor väldigt mycket.