11
Dec
2009
putting a name on nameless things
under promenad mot götgatan. omvärlden fladdrar sakta förbi, för evigt förstenade i form av höghus. fönsterrutor reflekterar kropparna som vandrar förbi, men inga ansikten. pixelerade anleten som stirrar sig blinda på sin egen reflektion.
blicken drar sig mot en rörelse 5 meter upp mot vänster. i ett av husen blickar en ung elvis ut över någon i vardagsrummet. hans läppar rör sig tyst medans kylan biter tag i mitt ansikte. med ‘christian varela – live @ ILT ’03′ i öronen stannar ljudet runtom mig upp. jag hör inte ens sara ropa på mig när vi möts upp utanför biografen.
efter en promenad hem från banken bänkar jag mig i soffan för att fortsätta med mitt experiment gällande slutet av mitt tänkande – min hals gör mig tokig, min mage gör mig galen. smärtan gör mig nervös. det är återigen hela den här saken med att inte veta, att behöva vänta på ett provsvar.
- experimentets första fas: jag i soffan: mjuka kläder, bekväma kläder, mjukt underlag.
- experimentets andra fas: random långkörar-serie (just nu frasier), något att vila ögonen på så att hjärnan slipper tänka.
- experimentets tredje fas: mycket grönt te, mycket halstabletter och värktabletter.
- experimentets fjärde fas: saras huvud lutat mot mitt bröst, benen ihopslingrade.
fortsättning följer. fortsättning följer alltid.
26
May
2009
stick a knife in my head
hela dagen har varit underbart varm, solig, sådär somrig och det luktade sommar när jag drack morgonkaffet vid köksfönstret. rakt över gatan har en fiskmås byggt bo bakom en lucka på det sneda taket. snett över gatan sitter ett par och intar frukost på sin balkong. brandbilar, polisbilar, ambulanser tutar förbi då och då. ljudet av något som gått fel. ljudet av att hjälp är på väg och att någon gjort något, eller råkat ut för något.
inatt var min sista tanke, innan sömnen sköljde över mig, att huset jag befinner mig i skulle välta. och jag försökte räkna ut vilket håll det var bästa för huset att välta, vilket håll som skulle innebära minst antal ton bråte över oss. enda dumma med den ekvationen var att bästa hållet var åt ett håll det absolut inte skulle kunna rasa mot. damn. galenskap. helvetessömn.
strindbergboken går framåt. läser vidare. intressant som fan. jag gillar biografier om folk. antingen egenskrivna, eller av andra, eller både och. att följa någons liv från början till slut är ju alltid trevligt. många upp och nedgångar. mycket galenskap. mycket skapande. mycket vackert, och extremt mycket obskyrt gräsligt. dag påbörjade jag nikki sixx – the heroin diaries, så den röda tråden fortsätter. biografier. vältra sig i andras olycka och uppgång. slippa tänka på sitt eget skit.
samtal med handläggare idag som påbörjades i trevlig ton. jag märker att jag fortfarande har riktigt svårt för överheten, hela “nu måste du…“-mentaliteten. jag sparkade bakut direkt och spottade galla över handläggaren. farbror barbro-uttal på alla ord. men det lugnade sig. jag gillar inte att känna mig trängd. jag gillar inte ens att vara ute bland människor, men vi kom fram till någon sorts kompromiss idag åtminstone. utskriven ur projektet tills vidare. påbörjan av projekt med house m.d-teamet. sen får vi se. kanske projekt #1 påbörjas igen. och jag berättade lite angående hur jag fungerar i sådana här sammanhang; hela min brist på disciplin när det gäller saker som måste göras. allting kan vänta, ingenting behöver göras när det egentligen behöver göras. så nästa gång, om det nu blir nån nästa gång, så har vi en helt annan approach till detta.
gick en lagom lång promenad också. panocoden gör mina ben gott. förutom att den twitch:ar till hjärnan så att allting blir luddigt och allt jag ser smakar beskt och irriterar mig. gömde mig bakom solglasögonen, drog på mig koftan och spatserade på den soliga sidan av alla vägar jag gick. kollade in lite mp3-spelare, ville ha nåt värdigt, inget fanns. fann en bokaffär, spankulerade runt därinne, skickade ett par sms till sara, hittade en massa hyllor med engelska böcker. nikki sixx-boken stod där. colin forbes – the savage gorge fanns också där. tydligen hans sista bok innan han dog. ska bli spännande att påbörja den. om man räknas ihop alla böcker jag läser samtidigt nu, så är jag nog uppe i 6 stycken. men det verkar fungera. hjärnan hittar lätt spåret när man börjar läsa i en bok som man haft ett bokmärke liggandes på sida 132 i ett par veckor.
glömde äta idag också tydligen. frukostbaguette med ost. ett par koppar kaffe. matlådan som står i kylen har jag inte rört. så den äter jag ikväll. behöver äta. kroppen förfaller och jag ser ut som en jävla lägerfånge när jag ser mig i spegeln med bar överkropp. ärren på magen gör väl sitt också. speciellt nu när de lyser neonrosa.
14
Feb
2009
boss lady and megaman sails on
slösurfade runt såhär på nattkvisten. och fick denna pärlan länkad till mig. jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, men mest skratta blev det dock, med höjda ögonbryn. checka in 13-åringen som pippat fram en liten dotter med en 15-årig tjej. bara det är kanske mest skrämmande, men sen en bit ner i artikeln så dyker bilden ovan upp och man börjar nästan gråta. av skräckblandat skrattande då.
men fuck that nu. läs artikeln och njut av galenskapen. världen är galen och vi är alla en del av showen.
jag har skrattat igenom artikeln, och gått vidare och lämnat tragiken i england bakom mig.
idag var det segt uppvaknande efter 12 timmars sömn. och ja, jag sover fortfarande som bäst/mest när jag och sara är hos varandra. tryggheten antar jag. och lite utmattningen av att ha en söt rödhårig hoppetossa som studsar runt hela tiden. (det var en kärleksfull mening, faktiskt.)
men vi tog en promenad i halvkyligt vårväder. jag gick även på en gata jag nog aldrig gått på i hela mitt liv och det var väl lite sådär med tanke på att klippan har 7000 invånare och tar det tar max 20 minuter att gå rakt igenom hela byn. sen inhandling av hviiiin och en flarra bübbel på bolaget. och fastän det var fredag och klockan var över 3 på eftermiddan så befann sig ytterst lite människor på detta monopolbolag. kanske för att vi bor så nära helsingör och alla aktiva och seriösa suputer faktiskt känner av finanskrisen lite och inhandlar BILLIG och LÄTTÅTKOMLIG alkohol. eller så handlar de av sin lokala smuggelöl/sprit/vin-dealer, vad vet jag.
traskade sakta men säkert hem mot mina föräldrar, köpte med oss en flaska rött och blev bjudna på tacos och sara uppmärksammade att vi åt tacos på samma sätt som hon åt pannkakor, och tvärtom. ytterst märklig företeelse detta. men jag skyller på att det inte var tortilla-bröd utan något helt annat, jag antar att man kan kalla tingesterna för tunnbröd. annars hade jag aldrig ätit på detta vis. det hade blivit en halv-korv-kuvertslikande tingest som jag glupsat i sig som en vithaj tuggar i sig surfing boy-ben. OM NOM at it’s finest så att säga.
efteråt blev det kaffe och “på spåret” som jag bara verkar klara av att titta på med föräldragenerationen. hade jag suttit ensam hade jag nog kräkts, och/eller kopplat in mina hörlurar med 6 meter sladd och skamset suttit i soffan med dem på. grannarna kan ju få för sig att jag inte är riktigt klok. fast, det skeppet seglade nog utan mig när jag kuta runt på taket utanför folks köksfönster i shorts och filtrutiga inneskor och jagade .iso som fått för sig att gå ut på upptäcktsfärd halv sex en tisdagsmorgon förra sommaren.