indecent exposure

say it ain't a milli

lyckas man verkligen glömma bort att stänga av spisplattor i 4 timmar år 2008? är det något som är vanligt bland människor. isåfall kan jag sålla mig till skaran av glömskpellar. och skämmas. som tur var så var det ganska låg värme och inte vulkanvärme så det var (antagligen) ingen större risk för eldsvåda.
jag får bli en sån person som har lägenheten/huset fullpepprat med post-it-lappar. “glöm inte nycklarna, mobilen, snusen, plånboken” på ytterdörren. och diverse andra extremt viktiga saker på andra ställen.

och idag var det stora dagen d. vaknade alldeles för sent. flög upp ur sängen, bilen stod utanför och brunnade och bror trummade fingrarna mot ratten, antar jag åtminstone. och i mitt hem rusade jag omkring och hittade absolut ingenting. .iso satt vettskrämd i ett hörn och har nog aldrig sett mig röra mig sådär snabbt förr. förutom när han gjort något dumt, vilket säkert triggades och det var just därför han hade ögon som tefat och satt klistrat mot en vägg. klädde på mig medans jag halvblind fixade en citodon, men det tog cirkus 4 minuter sen satt jag i bilen och VROOM iväg. svävade fram över de skånska vidderna och halvvägs till ängelholm kom jag på att jag inte alls satt i min brors bil. utan i föräldrarnas bil. samma modell, inte alls samma inuti. tröttheten kom ifatt mig. eller så var det min själ som blivit kvarglömd i sängen och som nu äntligen kom tillbaka till mig.

yrade som FAN inne på hospitalet. gick till fel lucka, stod i kö i alldeles för många minuter, kom äntligen fram; “nej du ska inte anmäla dig här utan 500 mil åt vänster.“, och så fick jag halta tillbaka till ingången och anmäla mig. allt jag fick var ett rosa papper och någon sorts blick av gråhåriga pudeldamen bakom receptionsdisken. BAH.

träffade läkaren. tjoho. pratade igenom gamla journaler, provtagningslappar fylldes i allteftersom vi pratade. jag fick strippa ner till mina kallingar och lägga mig på en brits som säkert klassades som lång 1642 när medellängden för en svensk var 135cm. jag fick INTE plats. och det var en jävla vägg i fotändan så det sög rejält att ligga där och glo. men reflexer kollades, fick även ett stämjärn tryckt mot diverse leder och allt verkade ok. förutom en del saker. jag har ju hela tiden haft misstänkt SLE, och de är fortfarande inte säkra på vad i helvete det är för fel på mig. så det fylldes i ett par fler provtagningslappar och imorgon ska jag till vårdcentral och bli tömd på blod och kissa i en kaffekopp.

tog fika efteråt. snackade skit, såg min gamla svenskalärare från gymnasiet. hälsade inte. åkte hemåt. la mig i soffan, poppa en citodon till. släppte inte alls i benen, tabletterna hjälpte föga. (dvs INTE ALLS) och sunkade vidare och glodde. gick ner till röda korset. hitta ett ihopfällbart schackbräde, mucho fint. hittade även 16 böcker. tjoho. som kostade mig 12:-, fastän alla böcker där kostar 2:-. jag är ingen meister på matte, men det där går fan inte ihop för 5 öre. traskade hem efteråt, en citodon till. inget hände, drack lite kaffe. och piff paff puff så slog alla citodon på samtidigt och jag satt som en dregglade mumie och glodde. la mig i soffan och blundade lite. kände att jag blev mer och mer trött. somnade till. vaknade av att benet sprattlade som en fisk. låg vaken ett tag. blundade igen. somnade. 5 minuter senare ringde sara och sen var jag vaken igen och gjorde omelett under tiden vi pratade. det var alltså mat jag behövde.

hela dagen idag har gått i girl talk’s anda och blivit kryddat av en kavalkad av sms från och till saratösabiten.