25
Nov
2009
if i made dreams out of rice
fortfarande ett öga för människor och deras utmaningar i livet. det är små korta snuttar av liv och leverne man möter varje dag på gatorna, små irl-twitter är vad ni är. 140 bokstäver avläses snabbt i era ansikten.
en man på bussen, gamla slitna kläder, luktade lite mystiskt, lite starkt av aceton. han går ett par meter framför oss när vi går längstmed gången i bussen, när doften av ruttna ägg/rutten tång/rutten gubbröv möter min arma näsa. och genast får jag för mig att alla på bussen tror det är jag som vädrat tarmgas och blir helt nervös och blodtrycket ökar och blodkärlen i ansiktet pressar, pressar, pressar och förvandlar ansiktet till något som hade kunnat nämnas som kött-tomat.
en man och en kvinna på systembolaget. mannen har skägg, antagligen därför jag låter mina ögon följa hans hetsiga gång in i butiken. i sitt följe har han en kvinna som nästintill crosscheckar mig när hon letar efter något speciellt vin. mannen viftar med armarna, kvinnan höjer rösten och pekar vilt åt alla håll.
en kvinna, även detta på systembolaget, vandrar förbi mig medans jag går mot den enda kassan som är öppen. hennes mun rör sig, och jag hör inte vad hon säger förräns hon går förbi: “rödvin, rödvin, rödvin, rödvin….”
jag ser mig själv, utan gubbakeps, utan handskar. håret står åt alla håll och kanter, skägget svajar i vinden. regnet duggar lite lugnt. jag är på väg för att posta ett brev. jag ser mina ögon röra sig över alla människor i mitt synfält. läser av, sorterar, PTSD. ha koll på alla. alltid.
men jag ler. och jag köper frimärken. postar ett brev adresserat till a-kassan. går vidare runt hörnet, på väg mot apoteket.
att inhandla
- ibumetin
- alvedon
- resorb (apelsinsmak)
- omeprazol
191 riksdaler senare. på väg hem. ögonen har lugnat sig. utomhusvärlden har lugnat sig.
sängen. jag och sara. the wire på teven. sara stickar. små pussar på hennes arm. små pussar på min panna. vi trivs.
1
Nov
2009
constitutional nyquil
hjärnan släcker sakta ner sig för dagen. tankarna blir segare, tröttare, mer och mer inställda på att sova och drömma. kroppen är utslagen i soffan. ur högtalarna dundrar färska prinzens skånskklingande könsglosor ut över lägenheten. stöket i hemmet har dammats bort ganska rejält. golvet är synbart.
tre av tavlorna har slutförts. helt och hållet. pluggade, spända som trumskinn. väldigt färggranna. mannen som målat dem kastar ett öga på dem. tre tavlor. inte hans stil. men han kan inte låta bli att gilla dem ändå. något nytt. en ny stil. framsteg. färgen har intagit dukarna.
gårdagen innebar rödvin, god mat, någon sorts pendeltåg ut till stuvsta. massor med nya människor att hälsa på och prata med. förutom att tröttheten sparkade innanför pannbenet, bakfyllan kastade in handduken efter 2 glas vin & benen betedde sig som brinnande vedklabbar. så det sociala var inte på topp. inte för fem öre. inte så som det var förr i tiden. på vägen hem var det sömnigt, mörkt. betraktade människor på pendeltåget. trötta, berusade, sorgsna, vilsna.
vandringen över medborgarplatsen. ett möte med kvinnans vän. ta i hand. hej, hej. vandringen fortsatte med samtal och allt var ganska förvirrat. två röda maffiga spyor var i vägen. svängar fick genomföras och illamåendet bubblade vid åsynen av den gamla smälta maten som exploderat där trottoar möter husvägg. ett adjö utanför carmen. gå själv hemåt längst folkungagatan. två män framför letade efter någon krog. stannade ett par och frågade efter vägen. de hade gått förbi den precis. krogen låg tio meter bakom.