18
May
2010
we’re faking our own death
- ett ensamt flickebarn på en parkbänk. hon äter en glass och har en sorg i ögonen som jag inte ens brukar se hos redan förstörda och förtappade vuxna. hon tittar på småbarnen som leker i parken.
- en man, grått hår, utländsk härkomst – står mitt på gatan och ser ut att inte veta riktigt vart han ska ta vägen. han tittar sig om, och verkar helt vilsen. han har precis klivit ur sin parkerade bil och låst efter sig. det enda som verkar snurra i hans huvud just i denna stunden är: “var i helvete är jag och hur kom jag hit?” vi tänker tidsresenär. en av oss, fast aningens längre in i framtiden än vi är just i detta ögonblick. mannen med det gråa håret är tidlös. plötsligt upptäcker han parkeringsautomaten och styr stegen dit. framtiden är räddad.
- en stor grå arméfilt ligger slängd bredvid en bil. gammal gulnad tejp sitter fastsurrad runt den och hänger i lösa flagor runtom filten. man får en känsla av att det legat en människa i filten. ingen av människorna som går förbi verkar notera att den ligger där.
Etiketter: betraktelser, stockholm